gå när det är som bäst.. för det är då du kommer sakna det som mest?

Jag har trådlöst internet! Jag fällde nästan en tår, så glad blev jag när jag upptäckte detta i förrgår. Roberto, fina’s son, hjälpte mig att få igång det och jag är såå tacksam. Jag bor som sagt med Fina och hennes son Roberto, nyss fyllda 30 år. Konstigt, men här bor man faktiskt hemma tills man gifter sig. Så en del som inte har turen att hitta det rätte bor alltså hemma hela livet. Trist tycker jag. Mitt rum jag fått här är litet men väldigt mysigt. Jag har ett fönster-burspråk där mitt skrivbord står (en typisk svensk skolbänk!), en säng, några garderober & en byrå. That’s it. Fina är väldigt snäll men verkar tro att jag fattar nada español för hon ber hela tiden roberto att översätta det hon säger till engelska eller så pratar hon verkligen övertydligt. Jag förstår i princip allt hon säger men har svårt att svara och få ihop meningar med rätt verbformer och ord. Det har såklart blivit en hel del missförstånd, men oftast förstår vi varandra med hjälp av gester och enstaka ord. Men jag vet att det kommer att ta tid och detta är ju bara min första vecka.
Maten här är mycket annorlunda mot hemma, jag saknar den svenska maten! Mattiderna likaså, kvällsmat äter jag vid 9-tiden men vanligtvis äter de middag här runt 11.. maten varierar men bestod igår kväll av kokta grönsaker och två gråa tunna biffar. Smakade okej, men jag tog också ett äpple för att bli mätt..
Igår kväll var det nollning för alla ettor på skolan. Vi hade en sjukt kul kväll vid borgen nere på stranden, efter själva nollningen drog vi till en bar och dansade tills vi var tvungna att gå hemmåt. Jag bor mitt i centrum, tyvärr bor ingen sådär nära så Niclas i klassen följde mig hem.
Idag väntar stranden & marknaden på Feria-platsen. Plus utgång ikväll antar jag. Livet här i spanien är så sjukt annorlunda mot hemma och jag tror att det kommer att ta tid att vänja sig.
Det var allt nu.
PUSS